Nätverket för Barnkonventionens arbetsgrupp TP3 (tredje tilläggsprotokollet) har undersökt hur de instanser som finns idag som barn kan vända sig till när rättigheter kränks fungerar, vilket barnperspektiv som finns, om det finns barn som faller mellan stolarna och vilka rättighetsområden där det idag inte går att få upprättelse som barn.
Rapporten bygger på intervjuer med nyckelpersoner inom de nationella instanser som tar emot flest klagomål mot barn; Barn- och Elevombudet (BEO), Diskrimineringsombudsmannen (DO), Justitieombudsmannen (JO), Justitiekanslern (JK) och Inspektionen för vård och omsorg (IVO).
Resultaten visar att det finns få klagomöjligheter för barn i Sverige och framförallt att de inte är tillräckligt bra ur ett barnrättsperspektiv. Klagomöjligheterna är inte helt förenliga med barnets bästa eller barns rätt att bli hörd och vara delaktig i beslut som rör dem själva. BO har också granskat andra myndigheter och barn och ungas klagomöjligheter där.
Arbetsgruppens sammanställning av “Barns möjligheter att klaga”
BO har också granskat andra myndigheter och barn och ungas klagomöjligheter där:
Barns begränsade möjligheter att få upprättelse på nationell nivå har även bekräftas i en kartläggning som Barnombudsmannen genomfört med ett liknande tillvägagångssätt. Den tittar på andra myndigheter och är mer omfattande.