I lördags träffades en skara ungdomar mellan13-17 år på Gotlandsgatan i Stockholm för att diskutera orättvisor och barns rättigheter. Gemensamt för ungdomarna var att de alla lever med olika grad av synnedsättningar.
Jag var intresserad av att veta vad det innebär för dem när det gäller att få sina rättigheter tillgodosedda i sin vardag. Vi började med att göra några improvisationsteaterövningar som resulterade i mycket skratt. Sen plockade vi fram svarta och vita papper, vaxsnören, punktskriftsdymo och regletter (som är ett verktyg som man skriver punktskrift med). Ungdomarna jobbade två och två och fick välja tema utifrån regeringens prioriterade områden för funktionshinderspolitiken; hälsa, utbildning, arbete, resa, tillgänglighet, trygghet, kultur (tv, tidningar och idrott), internet, domstol och polis.
På en timme producerades tre fantastiska kreationer som tydligt visar områden där samhället inte är tillräckligt anpassat för personer som inte ser. Här är en sammanfattning av vad som kom fram:
- Att det finns en stor okunskap om synskadades behov i samhället, inte minst på stationer och flygplatser
- Att samhället är fullt av utstickande saker i huvudhöjd och saker som står i vägen
- När man ska resa är det lätt att känna sig osäker och det är svårt att hitta. Otydliga färger gör att det är svårt att läsa skyltarna om man har en synnedsättning.
- Skyltar på gatan och kollektivtrafiken är dåligt anpassade till synskadades behov.
- Tillgängligheten på internet är inte den bästa, till exempel otillgängliga sidor för hjälpmedel som “jaws”. Hemsidor är ofta väldigt röriga.
- Hjälpmedel i skolan kommer inte fram i tid. Det resulterar i att en del synskadade inte hänger med lika bra i skolan, eller att man inte hänger med alls och ligger efter.
TACK barn- och ungdomsrådet för ert arbete! Synpunkterna tas med till alternativrapporten som Nätverket för Barnkonventionen lämnar till FNs barnrättskommitté och som bygger på hur barn i Sverige tycker att deras rättigheter efterlevs.